maxlarsson

Jag har i ett tidigare inlägg berättat om mina viktproblem.
Men jag glömde berätta en viktig del utöver det. Jag har faktiskt tänkt att skriva den delen nu.
Jag är 165cm Lång, jag väger 50kg. Jag ska egentligen väga runt 56-58kg enligt BMI skalan.
Att jag dessutom har gått ner dessa kilon från 73kg kan vilken person som helst säga att detta är inte normalt. Och nej det är det inte. Vi kallar det för Diganos Okänd. jag går fortfarande ner utan att lyfta ett finger åt det. Givetvis har jag ju sökt hjälp för det. Jag går på prover, och prover och fler prover. 
Men ibland tänker jag på det, ibland tänker jag på vad som kan vara fel, vad som kan hända. Vilka svar jag får på mina prover. Det är jobbigt att gå runt med en sådan ovisshet hela tiden. Det tar på en.
Tänkte även avsluta med att säga att jag kommer nog följa upp med den här kategorin, för dte här är något som pågår just nu. och kommer göra det ett tag...

Det luktar skåp, korridorer, lärare och matsal. Tillbaka till skolan och jag är så glad, eller inte.
Shit vilken ångest man kan ha inom sig, ett år kvar. Det här ska nog gå..
Nu ska jag rasta hundarna, duscha, väcka Filip och åka in till stan.

Vilken helg!, Hinner bara komma hem sen blev det krogen med syster och Anna. Riktigt trevlig! Igår jobbade jag, caterade bröllop och kom hem någon gång inatt. Först nu har jag kunnat sätta mig ner och pusta ut...
men snart ska jag in till kära Emelie som jag inte har träffat på evigheter..

Så här känner jag mig just nu..

Hade verkligen glömt bort hur skönt det var att bara gå ut och gå. Tog lite tid, men det var så skönt och värt det.

Dagens dåliga humör tackar vi en konduktör på SJ för.
Trodde jag tydligt klargjorde med mitt kropps-språk att jag skulle med hans jävla tåg.
Jag skulle bara lösa en biljett sen ut, och då hinner idioter sticka iväg. Och kvar står jag på en perrong med en löst biljett..
Jag menar. Jag ser på folks kroppsspråk om dom är t.ex stressade, man kan då dra slutsatsen av vad personen i fråga vill..
Eller så kan det var som så att han redan på morgonen när han vaknade brevid sin fru till trailertrash-morsa efter ännu en natt utan att ha fått knulla, när han i det ögonblicket vaknade bestämmde han sig för att han skulle göra någons dag sur. Och ja, han lyckades ganska rejält..

Daizie. snart kommer husse hem!

Inte många timmars sömn. Mestadels låg jag uppe och läste till regnet...
Men ändå var det inte jobbigt att stiga upp och jobba, inte alls faktiskt.
didta dagen här uppe. Imorgon tar jag min röda resväska och beger mig på resa igenom svergie innan jag är hemma igen. ska bli så skönt! Nu borde jag verkligen tvätta upp det sista, duscha och sen titta på Weeds. För andra dagen irad :)
Tror jag kommer länka en sida där man kan streama alla avsnitten, det är riktigt värt att se serien!

Det är sol ute. Det är helt perfekt planerat av mig. För idag tvättar jag nämligen tonvis med kläder. Hela min  resväska för att vara exakt. Samtidigt håller jag på med att städa ur hela lägenheten och jag ska nog packa ner nästan allt ikväll i resväskan för snart är det över. Min tid här i Smögen är förbi, så sjukt skönt det ska bli.
Nu kanske jag borde återgå till det tråkiga, har en tendens att fastna framför datorn. Haha :)

Jag har ett ganska så stort problem som jag måste lösa nu inom de närmsta dagarna.
Jag ahr nämnligen ingenaning om hur jag ska få hem alla mina saker igen.
När jag åkte fyllde jag upp en hel resväska + mina datornväska.
Och nu har jag köpt på mig en ny garderob. Nästan. Men iaf så har jag
ingen aning om hur jag ska få hem allt igen. Problemo alá lösas.


Här är en bild på en ny munktröja och linne.

Kollade igenom min mejl tidigare och hittade en del brev från folk som förljt min gammla blogg, och som nu gått över till denna. Minst sagt blev jag ritkigt glad. För i några utav mejlen står det om inlägget jag skrev igår.
Om mina viktproblem som jag tampats med.
Jag citerar ur ett mejl:
''Läsningen berörde, det gick rakt in i själen''.
Att få höra dom orden från någon som bara har läst en liten del utav mig är berörande bara det :)
I ett annat mejl stog det en helt annan sak. Det stog att det var något som ingen annan kille skulle någonsin våga skriva. själv har jag läst på ett par andra sidor om folk med samma problem, men bara ett fåtal.
Jag tror att om man är kille så ska man inte ha några problem, där tror omvärlden fel.
Vi har precis lika mycket skit i bagaget som en tjej har. Det är det här jag kommer få ner som ord
i den kategorin så gott jag kan..
Tack för alla mejl. Och skicka gärna mer förslag på vad jag ska förbättra.

Jag jobbar jouren just nu och har inte så mycket att göra. Så varför
inte inleda med att skriva ett inlägg i en utav dom nya kategorierna.

Jag tänkte skriva något som jag har förföljt mig hela mitt liv. Något som har plågat mig, fått mig att lida och göra saker jag senare har ångrat. Kan tänkte berätta lite erfarenheter och upplevelse.
För jag tänker berätta om mina vikt och ätstörningar.
Vi går tillbaka 5 år i tiden. Jag har precis börjat 7:an på höstadiet. På denna tiden var jag minst sagt ganska kraftig. Eller vi kan helt enkelt säga fet. För det var precis vad jag var.
Iallafall så har jag börjat i en helt ny klass. Nya ansikten och nya miljöer.
Jag väntade mig något spännande och roligt. Men jag hade så fel.
Jag kommer fortfarande ihåg det. När jag för första gången skulle utforska skolan.
Jag och en kompis till mig gick till skolans bibliotek. Vi gick in igenom den vita dörren
och möttes av ett hav av olika personer. Jag kommer ihåg känslan när vi kommer in, alla vänder sina huvuden mot oss och tittar. Dom stirrar ett par sekunder men vi fortsatte ändå innåt mot hyllorna.
Vi hittar en bänk som vi slår oss ner vid. Där hör jag det. Orden som högg mig som en kniv rakt i ryggen.
''Såg du den feta, äckliga tönten som kom in nyss?''
Dessa orden kommer jag ihåg. Dom fick mig att tänka. Det här är nytt, det här är början på många saker man får hantera i livet. Istället för att göra något åt det. Min vikt så åt jag upp alla slagorden, hånanden och skratt.
Tre år senare står jag på samma plats. I 9:an. Jag är nu Riktigt stor i kroppen.
I tre hela års tid har jag tampats med allt. jag har både gråtit, skolkat från idrotten för att slippa se allas skratt, för att slippa byta om med alla andra. Vissa dagar gick det så långt att jag totalt sket i skolan.
Jag mådde bättre av att stanna hemma. Trodde jag. Men shit vad jobbiga de åren var.

Jag är nu 16år fyllda. Jag ska börja gymnasiet. Det är nu som hela min värld vändes upochner.
Det är nu jag får ätstörningar som fortfarande sitter kvar, långt in i själen.
Jag tror inte jag kommer bli riktigt frisk. Men jag tänker ändå berätta jobbiga bitar av detta ämnet.
När jag nu började mitt första läsår, av mina sista vet jag inte vad som riktigt gick fel.
Jag började ersätta måltider. Med kaffe och ciggaretter.
Jag började med ''matuppehåll''. Jag åt inte på flera dagar vilket ledde till att jag heller inte mådde så bra.
Men det tyngsta jag har gjort tänker jag berätta nu.
Jag har precis ätit, jag är själv hemma. Då slår det mig. Det mest idiotiska jag någonsin gjort.
Jag går in i duschen, vrider på kranen och känner hur det varma vattnet och känner hur det rinner längs kroppen.
Jag tar mitt pekfinger och långfinger, Jag rätar ut dom och trycker ner dom i halsen tills det oundvikliga kommer.
Jag kräks, Jag kräks upp en hel måltid. När jag tömt hela mitt maginnehåll ner i avloppet i duschen gråter jag.
Jag gråter för att jag är så svag men samtidigt är jag välmående. Jag kände mig så smal.
Detta är nog bland det farligaste jag har gjort. jag har gjort det ett par gånger efter den första gången.
För efter varje gång har jag fått samma välmående känsla inombords..

Här sitter jag, 20kg lättare och smal två år senare och skriver om detta.
Jag tror inte folk riktigt vet hur mycket dom bryter ner en person genom att tära på självförtroendet.
För det här har verkligen satt sina spår efter att ha pågått under flera år.
Nu har jag nått min idealvikt och mår ganska bra faktiskt. Men det sitter kvar där inne. Långt inne sitter allt kvar..

Hade jag laddat upp en bild på hur äckligt stökigt det faktiskt är i lägenheten jag
som jag bor i just nu hade ni alla kräkts lite.
Det ligger lite kläder överallt, tomflaskor pryder vartenda bänkyta
och småskräp i hörnen.
Nu ska det väck och här ska bli skinande rent..

Efter att jag jobbade innan gick jag raka vägen upp till huset, satte mig i sängen och fällde upp locket till min laptop. Här har jag blivit sittandes ett tag nu. Som ni kan se har jag fått in lite nya saker, ändrat på text, bytt ut headern och fått in nya kategorier. dom hade jag tänkt att förklara lite om.

My life in words, under denna kategorin kommer jag främst sätta in de saker jag har tankar, åsikter och funderingar kring.
Photos, säger sig självt tycker jag. Foton i massor på precis allt.
Upplagt via vardagen, som det låter. Vardagsskit i renaste form. haha
Här kommer de flesta inläggen kategoriseras.
Varför gör det så ont?!, Den här kategorin är ganska intressant. Eller det kommer vara det för mig.
Här kommer jag skriva om allt kring mig, hur mitt liv har sett ut, hur jag har formats och vilken person jag är.
Tror att det kommer bli en del inlägg här och de flesta kommer nog att vara ganska långa.
Även om jag är så ung har jag gått igenom en hel del.
Jag kommer skriva om ett par år tillbaka och framåt. Givetvis får ni kommentera och ställa frågor
på innehållet och jag hoppas att det kommer bli intressant läsning :)
Videos, som är den sista kategorin talar med för sig självt.
Jag vet fortfarande inte om jag ska ha kvar den men tanken är att musikklipp, filmer och annat som
hör till ska placeras här under.

Det var i stort sätt allt. Ge gärna förslag på saker eller säg till om jag har glömt något!

Här slänger jag upp lite bilder på miljön här uppe i väst-svergie.
Det är minst sagt riktigt mysigt :)

Jag är tillbaka på blogg.se igen. Med en helt ny adress, blogg och framförallt färskt innehåll.
Hade tänkt att ge denna en chans iaf och kanske bli lika stor som med min första, ge gärna lite kritik på vad ni vill veta mer, läsa eller se. Allt är välkommet!

När jag ändå skriver mina första rader kan jag berätta vad som har hänt, var ju ett tag sedan jag skrev om vad jag håller på med. Jag befinner mig som sagt i Smögen. Har gjort det i en månad nu och har två veckor kvar innan jag åker hem till dom småländska skogarna igen. Jag jobbar även här uppe, på Havet kök och bar som Ulf, min chef från Ljungby driver nu under sommaren. Det är väl allt i stora drag tror jag. Kommer lägga upp lite bilder och berätta mer senare!

Vad det gäller utseendet på bloggen så ska det ändras lite, headern och lite annat smått och gott ska förbättras och det ska komma till lite roliga saker så som kategorier och länkar.