Likt ett tåg på sin färd igenom ett land, har jag på min egna färd denna vintern levt, lärt och sett nya saker.
Saker som kommer förändra min tillvaro.
Jag sitter nu på vårkanten i mitt fönster och funderar på tillvaron runtomkring mig, hur den ser ut och framförallt varför den ser ut som den gör.
Jag drar ett bloss från cigaretten, tar en klunk kaffe och trallar fingrarna över tangentbordet.
Det är i detta ögonblicket jag inser att mina dagar är räknade här i de småländska skogarna.
Min trygghet sedan tidig tonår, min fristad från verkligheten är nu såld. Mammas gård har sålts och en flytt kommer krypande upp, men det är inte en flytt in till staden som skrämmer mig.
Utan att om mindre än ett halvår så har jag mer eller mindre flyttat från denna lilla lagomstad med trygghet och gemensamskap, till något aningen okänt och spännande.
Jag flyttar hem. Hem till Stockholm.
Låter mina tankar vandra iväg och leker med drömmarna. Det här är något jag har velat göra sedan flera år tillbaka, men aldrig trott att det skulle hända.
Framför mig ser jag ett par anhalter innan jag kliver av på den sista anhalten.
Nästa stopp på vägen mot min lycka är hemma i stockholm. Där arbetsintervjuer och lägenhetsvisningar stor på agendan.
Den andra är att efter alla mina år i skolan, äntligen för sista gången lämna den bakom mig och aldrig mer återvända. Studenten kommer upp på schemat. Men inte bara denna underbart sköna känsla strider inom mig.
Ljungbys gränser, De jag i samband med min sista skoldag ska lämna bakom mig och resa igenom halva svergie till det hem jag valt, det strider med goda och dåliga känslor.
Men vad är ett liv värt om man inte tar chanser?
Kollade igenom min mejl tidigare och hittade en del brev från folk som förljt min gammla blogg, och som nu gått över till denna. Minst sagt blev jag ritkigt glad. För i några utav mejlen står det om inlägget jag skrev igår.
Om mina viktproblem som jag tampats med.
Jag citerar ur ett mejl:
''Läsningen berörde, det gick rakt in i själen''.
Att få höra dom orden från någon som bara har läst en liten del utav mig är berörande bara det :)
I ett annat mejl stog det en helt annan sak. Det stog att det var något som ingen annan kille skulle någonsin våga skriva. själv har jag läst på ett par andra sidor om folk med samma problem, men bara ett fåtal.
Jag tror att om man är kille så ska man inte ha några problem, där tror omvärlden fel.
Vi har precis lika mycket skit i bagaget som en tjej har. Det är det här jag kommer få ner som ord
i den kategorin så gott jag kan..
Tack för alla mejl. Och skicka gärna mer förslag på vad jag ska förbättra.
